Nöjen i februarimörkret

Har precis bokat biljetter till att se Priscilla i Stockholm med BFF. Det ska ju tydligen vara en himla bra musikal, har man ju hört! Jag och BFF bestämde oss för några år sedan att inte köpa födelsedagspresenter till varandra, utan att istället åka iväg och hitta på något tillsammans - sjukt bra idé! Det blir inte förrän i maj, men det är bara roligt att ha något att se fram emot. Eller något mer att se fram emot..! Jag har ju faktiskt andra små utflykter inplanerade också. Först ut är en långhelg i hufvudstaden med några kompisar från jobbet, vi åker på fredag morgon. Ska kolla på Avicii på lördag, men resten av helgen är oplanerad. Borde dock inte vara speciellt svårt att hålla sig sysselsatta. Vi brukar liksom kunna fylla vår tid utan problem... Det känns alltid skoj att åka iväg på helgen, ledigheten känns så mycket längre då (hur det nu går ihop med att tiden går fortare när man har roligt..?) och man kan leva på det efteråt. Bara minnet av den fantastiska hotellfrukosten är ju värt en hel del, en av höjdpunkterna på samtliga resor med hotellvistelse (glupsk - javisst)! 
 
Ett minne från förra årets födelsedagsresa med BFF - Robbie Williams på Ullevi. Awesooome!

Weak spot


Jag är verkligen inget fan av reor. För det mesta så tycker jag bara att det är rörigt, alldeles för mycket folk och inte värt besväret. Men! Det finns en rea jag faktiskt uppskattar och aldrig missar, den som har sin start idag; bokrean! Jag har en stor kärlek till böcker (har dock aldrig förstått mig på e-böcker eller ljudböcker, jag vill kunna bläddra i mina böcker), som får utlopp under den här perioden. Tyvärr har vi ingen bokhandel kvar här i stan, så rea-shoppingen får göras på ICA och utbudet där är ju inte gigantiskt, om man säger så... Jag tog i alla fall en runda dit efter jobbet idag och fick med mig två böcker hem, som jag ser fram emot. Marian Keyes bok har jag visserligen redan läst, men hennes böcker om familjen Walsh är typiska läsa-om-böcker. Min mormor hälsar och säger förlåt har jag inte läst, men jag tyckte väldigt mycket om En man som heter Ove (den fick mig till och med att börja lipa), så den ska bli härlig att läsa. Att sitta uppkrupen i soffan med en filt, en kopp kaffe (eller varför inte en påse godis...) och läsa en riktigt bra bok är den bästa avslappningen för mig!

LYCKA!

Jag har ansträngningsastma. När jag rör på mig aktivt så svullnar mina luftrör upp och jag kan inte andas. Det här är, som du kanske förstår, lite av ett problem när man ska träna. När jag var yngre hade jag en medicin mot detta, som jag tog i samband med gympalektioner, fotbollsträningar, matcher och dylikt, men när jag slutade gymnasiet slutade jag även att hämta ut min medicin. Såhär i efterhand kan jag ju fråga mig varför och tycka att det var en typiskt dålig idé, men just då kändes det motiverat (har ett vagt minne av att jag tyckte att medicinen gav mig lite hjärtklappning och skakningar, och eftersom jag inte längre behövde prestera för betyg så ansåg jag inte att jag behövde medicinen längre - känns något långsökt när jag tänker på det nu)... 
 
 
Förra onsdagen var jag hos doktorn och fick ett nytt recpet utskrivet på Ventoline (luftrörsvidgande), för att ta innan träning. Dagen innan hade jag försökt mig på en löptur efter över två månaders uppehåll på grund av förkylningar och infektioner hit och dit, och fick stanna med andnöd efter ungefär tvåhundra meter. Igår sprang jag en kilometer och hade kunnat fortsätta. Utan andnöd. Dålig kondition - absolut, men ingen astmakänning. Jag blev så lycklig att jag inte kunde sluta flina och jag började nästan gråta (de andra i löpspåret måste trott att jag var labil på något sätt). Förra året var jag ute och joggade fyra dagar i veckan i nio månader, i slutet kunde jag som längst springa 2,5 km utan att stanna (förstå min envishet!). Nu drömmer jag om att den här medicinen kommer att göra att jag får i stort sett samma förutsättningar som de flesta andra har, att jag också kan träna upp min kondition. Tänk om jag kan vara med på Vårruset med jobbarkompisarna i år! Eller - dare I say it - Tjejmilen! Det här är drömmar för mig! Nu är jag sjukt motiverad att komma igång med träningen igen och hoppas på fint väder framöver så att jag kan ge mig ut och springa i skogen! 
RSS 2.0